resignera

ge upp

1. ge upp, underkasta sig
2. tröttna och inse det omöjliga i att uppnå visst mål

1. Eftersom hon saknar tron saknar hon också andra alternativ än att antingen resignera – kan inte de små lära sig leva stilla i gräset, osynliga för sina herrar?
2. ... Det är lätt som förälder att resignera när barnets rum är ostädat trots tusen dagars tjatande och i stället lägga sig till med åsikten att ett ostädat rum är väl inte hela världen.
3. Då överväger jag att resignera inför skvaller, eller att evakuera till Kuala Lumpur.
4. Samtidigt går det inte att resignera inför uppgiften att förbättra sjukvården och kollektivtrafiken för att några enskilda inte sköter sig.
5. Ord kan få oss att agera, men också att resignera.
6. Det känns som att mina första månader här, liksom mina tidigare arbetsbesvikelser, har fått mig att resignera.
7. Det är de stora namnen som lockar mest även i den litterära världen Varken nytt eller särskilt överraskande, men om man inte ens här kan locka månghövdad publik till stora frågor istället för till uppblåsta egon så är det nog bara att stillsamt resignera inför kändiskulten.
8. Det var inte mycket vi kunde göra, förutom att resignera inför det oundvikliga som höll på att hända.
9. Varför resignera vid 50?
10. Och till slut resignera inför faktum att stranden nog får vänta tills nästa år, eller nästnästa, eller nästnästnästa... men då jäklar!
11. Europén har ofta en tendens att resignera eller att famla efter ideal som han själv är övertygad om att han aldrig kan finna.
12. Eller som brukligt resignera.
13. Att kalla folk islamofoba är inte att bemöta det argument som man faktiskt betros med, utan det är att resignera inför det och visa sig vara oförmögen att svara, i bästa fall.